Rummet var fyllt av ånga och tystnad, bara det mjuka ljudet av droppande vatten och dämpad musik. Hon låg på massagebordet, täckt av en tunn handduk, med ögonlocken slutna och kroppen redan mjuk av förväntan.
Han var hennes massör — professionell, men med en blick som brände under den lugna fasaden. Hans händer var starka, skickliga, och när de gled över hennes axlar kände hon hur pulsen ökade.
”Andas in djupt,” sa han, rösten låg och lugnande.
När han började massera hennes rygg och lår, spred sig en värme som inte bara kom från oljan. Hans fingrar följde hennes kropp, utforskade med en noggrannhet som fick hennes hud att knottras.
När han lät handen glida över handduken, där den täckte hennes höfter, öppnade hon ögonen och mötte hans blick.
”Vill du att jag fortsätter?” frågade han.
Hon nickade, hjärtat bultade.
Han sänkte ljudet av musiken, hans händer tog mer plats, mer närvaro. Hans beröring blev långsammare, mer utforskande, och hon gav sig hän.
När han smekte henne längst låren, glidande närmare hennes innersta, stönade hon tyst. Ingen kunde höra — bara rummet, vattnet, deras andetag.
När han slutligen lät sin kropp pressa mot hennes, kände hon varje rörelse med en intensiv njutning som gick bortom massage.
De var två främlingar i ett hav av tystnad, men de delade en hemlighet som bara ångan kunde bära.